Luras eller missuppfattas

SL enquirer har idag en intressant blogg om varför de som använder sig av en avatar ofta ljuger. Det är otroligt svårt att diskutera vad som är rätt eller fel, osanning eller rollspel och mycket annat i världar som Second Life. Eftersom det inte finns någon exakt förklaring eller definition på vad Second Life är börjar problemet redan där. Några tycker det är exakt samma sak som livet för övrigt medan andra anser att Second Life bara är ett spel eller ett tidsfördriv. Tycker någon att Second Life är ett spel går det inte att dra så stora växlar på det där med lögn utan det kanske mer kan liknas vid ett fusk eller kanske till och med något som ingår i reglerna för spelet. 

Det finns en sak som "spelare" bör akta sig för i Second Life och det är känslor. Det är ofta här det blir komplikationer, när någon eller några drar för stora växlar mellan det som sker i SL och det som är vardagens verklighet utanför Second Life. Ibland är också en felaktig uppgift ett medvetet val, t.ex. för att inte avslöja allt för mycket om sitt RL-liv. Det här är en konstig del i Second Life, många anser att alla ska vara fullständigt uppriktiga ned allt de skriver och gör samtidigt som de anser att anonymitet är okej. Det går inte ihop för mig eftersom det uppstår alltid situationer där det kommer att bli ett val mellan att röja din identitet genom att säga exakt som det är eller att ljuga och för att skydda den.

Det där med lögn är troligtvis också viktigare för de som i första hand ser Second Life som ett verktyg för att umgås, en del i det vi kallar sociala medier. Det finns de som nästan aldrig kontaktar andra utan bara gillar själva skapandet och för dem är fakta om hur det fungerar i Second Life viktigare än om någon har en avatar som inte alls stämmer med verkligheten. Användandet av avatarer är kanske den första lögnen eftersom de sällan ser ut exakt som vi gör i verkligheten. De kan vara smalare, längre, vackrare, av annat kön, mer utmanade o.s.v. Vissa saker är tillåtna att ändra på sin avatar men inte andra. 

Jag gillar skapandet och upptäckandet i virtuella världar och därför har jag nu lärt mig att undvika de platser där den sociala inriktningen är det viktigaste. Jag använder andra lösningar för att umgås socialt på nätet. Men ändå, ingen regel utan undantag, det finns några som jag visar upp mitt verkliga jag för i Second Life men det är en risk och därför är det sällsynt. Med mitt verkliga jag menar jag inte att jag alltid lämnar ut mitt personummer, fullständig adress eller uppgifter om anhöriga utan mer att jag lägger min "spelfigur" i Second Life åt sidan och försöker kommunicera utifrån vem jag är utanför Second Life. Idag diskuterar jag med endast en enda person i Second Life på sånt sätt, d.v.s utifrån vem jag är i verkliga livet. Jag vet att det finns två till i Second Life som vet mycket om mig som person men som jag numera inte för några samtal med. Jag ser inte det som något konstigt utan de är personer jag träffade i min vandring genom livet och vad vi pratade om hade egentligen inget med Second Life att göra. Vi hade liknande erfarenheter av händelser i livet och därför gav det mening att diskutera detta. Jag kan inte med exakthet avgöra om allt var sanning i dessa samtal men de kändes så och det räcker för mig. Visst skulle jag bli lite besviken en kort stund om något visade sig vara fel men sånt händer även utanför Second Life så varför blanda in den virtuella världen i detta. Idag försöker jag hellre se den virtuella världen för var den är och inte blanda in annat, jag tillåter mig alltså att få drömma, leka och fantisera utan gränser.

Jag tillbringar mycket tid i virtuella världar men det är mest en del av min s.k. "egentid", där jag får och vill vara för mig själv. Min sociala del har återvänt till världen utanför sagan i Second Life.  Genom att ta bort den sociala biten i Second Life slipper jag snacket om lögn, svek mot oskrivna regler och avvikande mot normer. Jag tar med bara med Second Life till en del utanför världen och det är den här bloggen, men bloggen är avgränsad och den behandlar inte något som sker utanför den datorbaserade världarna. Second Life är mitt vuxen-lego, mitt dockskåp för äldre och en av mina sätt att döda tid då jag har överskott på fritid. Second Life passar ihop med mitt teknikintresse och mina kunskaper och därför är det roligt ibland. En gång i tiden hade jag vänner jag hittat före SL aktiva i Second Life, då var det lite annorlunda men idag har alla de andra lämnat så jag behöver inte känna mig osäker där. 

Under min tid i Second Life har jag haft många olika avatarer och de är då nästan skräddarsydda för att passa en viss "speltyp". Att det går att koppla ihop någon av mina "avlivade" avatarer med den jag för tillfället använder stör mig inte alls. Vill  någon ödsla tid på att påpeka att min nuvarande avatar har samma "förare" som någon jag använt tidigare så är det deras problem, deras tid och deras intresse - för mig har det absolut ingen betydelse. Jag kan förstå att det ibland kan vara intressant att pussla ihop olika avatarer som någon använder eftersom det blir lite av ett mysterium eller en utmaning. Jag har ibland själv fastnat i sådana tankar men det är inget jag tar med mig i livet utanför Second Life - inte nu längre. 

Second Life är inte någon nödvändig del i mitt liv, det är en hobby, en fritidssysselsättning och sådana har jag haft många under mitt liv. Jag vet att mina intressen kommer att växla under mitt liv och sånt som jag en gång gillat mycket kan vara helt borta idag. Som liten bodde jag vid vatten, fiskade ofta eftersom jag tyckte det var spännande. Idag äger jag inte ens någon fiskutrustning eftersom jag tycker inte om att se fiskarnas dödskamp, det som tidigare var spännande är idag motbjudande. Kanske kommer jag om tio år att se tillbaka på min period i Second Life och undra varför jag överhuvudtaget var där.

Om min avatar sedan uppfattas som ett skämt, en lögn eller något annat saknar betydelse. Second Life är inte i huvudsak ett socialt medium för mig utan mer en kreativ upplevelse som jag kan dela med andra. 

Det finns ett stort misstag som en användare av Second Life kan göra och det är att ta spelet på "blodigt allvar"! Second life kan mycket men det fattas också mycket. vill du lära känna någon på riktigt så gör det utanför Second Life. Bygg inte upp något enbart på det som kan uppfattas i Second Life. Blir du besviken på någon ändå, fast du använt verkligheten så är det just verkligheten som spelar dig ett spratt och inte alls Second Lifes fel. Second Life var bara en punkt där ni råkade mötas på ett annorlunda sätt.

Second Life är bara en grej - dra inte för stora växlar på det!