Med Mera i Inworldz

Som virtualist är man lite konstig. Sommar är att sätta sig i sköna stolen där ute på uteplatsen och ha en laptop med sig. Jag har inte riktigt blivit med smarthphone ännu mer än vi utflykter i det gröna och lite geocaching. En Androidplatta har jag men den kan inte göra allt jag vill så därför finns det just nu inget alternativ till den bärbara om man vill kombinera den lata typen av friluftsliv med det aktiva tekniska livet.

Morgonens tur blev till Inworldz, vet inte riktigt varför, men det var där jag hamnade. Där hittade jag snabbt på Mera och vi satte oss ned vid en eld och pratade lite. Inworldz fungerade fint, jag fick ha mina kläder kvar och FPS var mer än godkänt.

Snacket med Mera handlade om det mesta men tiden gick fort. Ibland behöver det inte vara så märkvärdigt för att må gott i det virtuella. Det går bra att kombinera lukter och sol från verkligheten med snacket där i den virtuella världen. Vi brydde oss inte om några animationer, virtuellt fika eller liknande utan det var mer som om vi båda satt ute på min altan och snackade. Jag anser normalt att RL och det virtuella har ganska få saker gemensamt men det finns undantag och timmen med Mera var just ett sådant undantag.

Jag gillar Meras humor för den tar ibland oväntade vägar och det är spännande. Virtuell humor har annars ofta sin fasta form och skämten är förutsägbara och skratten mer en plikt. När det blir roligt på riktigt kommer skratten ut den vanliga vägen och jag glömmer ibland att skriva det där tecknen som man annars lägger dit ibland bara för att så ska det vara.

När det virtuella blir närmast verkligheten betyder utseende på avatar, miljö, hastighet och annat som minst. När det virtuella saknar själ och sanning ökar betydelsen av det där runt omkring. Den här förmiddagen med Mera i Inworldz hade inget större behov utav virtuella finesser utan hade lika bra kunnat vara ett telefonsamtal eller byten av ord på Facebook. Gemenskap och social närvaro är inget de virtuella världarna egentligen skapar utan de är mer ett verktyg för att låta den sidan komma fram. Avatarers utseende och virtuella miljöer är mer saker som ska skapa en stämning. 

Kanske är det därför min egen grid ibland känns så bra och så rätt. Där finns ingen förhoppning om något socialt utan där gör jag saker, skapar och testar. Second Life har med tiden blivit mer och mer ett museum för mig, en utställning där jag kan se vad andra skapat. Second Life är ett sätt att kliva in i någon annans fantasi. Party i virtuella världar känns mer och mer fattiga, speciellt så här på sommaren då kan man kan sitta utomhus med vänner, ta några öl på riktigt och käka mat som smakar samtidigt som det finns närhet till någon som uppträder. Den där kontakten som uppstår mellan publik och artist på den lilla scenen i verkligheten är svår att hitta i Second Life - kanske det går att ana men det är långt till verklighetens rätta miljö.   

Samtalet med Mera var nära fast hon själv satt vid en dator långt borta. Jag satt ändå vid ett bord ute i verkligheten, kände solen, hörde fåglar och upfatttade lukter. Det var ganska nära verkligheten.